Vill ju bara blygsamt tala om att det till stor del är min förtjänst att bröllopet överhuvud taget blev av.

För om inte Jonas i tonåren hade knystat om att han kanske vill bli doktor - då hade jag inte genast släpat med honom till en blodig, adrenalinkickande jobbnatt på Akuten - och hade jag inte gjort det hade han ju inte fått ett ändå större intresse för läkaryrket - och hade han inte fått det hade han ju aldrig sökt och kommit till medicinstudier - och hade han inte sökt hade han ju aldrig träffat Renata... Eller hur???