BAK-smälla

Ja, det kan man väl kalla det efter gårdagens numera traditionella bakkväll på Landhs Konditori i Mullsjö. I år var vi åtta tjejer som gav oss i väg för att umgås kring degskrapor, mjöl, bakugnar och plåtar. Som vanligt blev det en hellyckad kväll med mycket skratt och tjatter medan vi bakade ut våra degar. En riktigt god fika med härliga räkbaguetter hann vi ju också med.



Och det här fick jag med mig hem. Eftersom familjen aldrig får uppleva hembakat är det som lilla julafton när jag kommer hem.

I år blev det GI-bröd, Omega3-bröd, lussebullar, saffranskransar, franska pepparkakor och små cheesecakes med hallon. Frysen är verkligen välfylld!

det där såg väldigt gott ut:)

ha en bra dag.

javisst är det skoj:)
Nja det är en del av parkinson termen.
Psp heter sjukdomen progressive supranu clear pares, om du läser introt i min blogg kommer du få närmare insyn i det när du då kommer hem.
Även kallat parkinson plus.
Den sjukdomen har blivit väldigt vanlig nu dom senaste 5åren då allt yngre och yngre drabbas, det är ungefär som MS fast fortskrider snabbare och har fler symptomer och efterfall.
Tack för din kommentar och jag ser gärna fram emot att du läser min blogg och du är mer än välkommen :)

Hej!
Stackars din familj!!! De kan inte ha det lätt ;=) Hade de kommit på besök hit igår så kunde de fått hembakade bullar här.. Leya ringde & sa att du inte bakat ett enda hundkex till henne, stämmer detta??? Inte bara de två-benta det e synd om.. ;)) Hoppas allt e bra med er, det ser så ut! Å så hoppas jag vi snart kan ses!!!!!! Vi hörs innan jul iallafall... Ge Leya en stor kram från "mormor" Hälsa henne oxå att halvbror Sambo fått ett cert till...

Kramar från Fåglavik!

Du skulle nog kunnat bli bagerska också.
Det ser gott ut. //morsan

Hej Marie och tack för din kommentar...

Svar: Det finns några simpla ord som gör att man orkar och sväljer allt piss.
" kärlek "
Jag älskar min mamma mest av allt och vad gör man inte för man älskar?
Jag hade gärna offrat mig själv om jag visste och om jag hade garantier på att hon skulle bli bättre.
Men tyvärr så går inte det, inte i denna generation.
Visst är jag ung och jag har också hela livet framför mig, så varför inte ta detta som en stor erfarenhet?
Man vet inte jag kanske blir en neurolog till slut?
Mina planer just nu är att bli sjuksköterska för att sedan jobba inom ambulans branschen.
Jag vet en familj till som har det / har haft som mig och det är en släkting till oss, nära släkting.
Fast där är det tvärtom föräldrar tar hand om son.

åh det låter intressant ska kolla det på lunchen. oj, glömde säga godmorgon också :) Hppas din dag blir trevlig