På plats efter den urtråkiga transferresan på  2 dryga timmar är man riktigt, riktigt trött men ändå konstigt uppsnurrad och kan bara sova några futtiga timmar innan man vill upp och ta sig till havet. Aramis var i alla fall ett bra lägenhetshotell med fullt godkänd lägenhet och trevlig personal. Aningen för långt från centrum och stranden men dock promenadavstånd - cirka 30 minuter till stranden dit vi gick varje förmiddag och tog taxi hem. På kvällarna kunde man välja pick up-service till de flesta av de bästa restaurangerna och det utnyttjade vi flitigt för att sedan tillbringa kvällarna i centrum.

Entré och lobby.


Hissen upp till våning 5.


Lägenhet 507. Det ser inbjudande ut när man kommer hem och städerskan har bäddat så fint. Tyvärr är sängarna inte riktigt så sköna som dom ser ut med kuddar som sandsäckar och madrasser som en nygjuten betongsockel. Kocken hade jag med mig hemifrån och han bangade ju som vanligt aldrig på en aptitretare.




Balkongen och utsikten. Byggnaden rakt fram är en av stadens skolor så vi väcktes varje morgon av signalerande, uppställning och morgonsamling med korusläsande - detta i kombination med mässandet från minareterna både före och efter skolstart. Även delar av utsikten hade jag med mig hemifrån. Och det är inte tighta, röda badbyxor han har på sig som döttrarna befarade utan ett annat klädesplagg...





Hotellets restaurang hörde definivt inte till de bättre utan var bara ett ställe vi använde som nödlösning sista eftermiddagen före avresa och en gång för att testa deras irish coffee som inte heller tillhörde höjdarna. Dessutom hade dom överpriser och vi fick betala nästan lika mycket för deras snabbmat och halvtaskiga irish coffee än den goda maten på de bättre restaurangerna. En i barpersonalen var en heltokig om än rolig kille som vi diagnostiserade med någon bokstavskombination.




Vi är på det hela taget nöjda med boendet och servicen på hotel Aramis.