Helt otroligt vad jag är påverkad av det allt mer påkrypande mörkret. Inte blir det mildare med åren heller. Några i min närhet pratar om hur "mysigt" det är att tända ljus, kura i mörkret o gosa??? Hur hittar man tjusning i nattsvartheten som bara kryper tätare och tätare inpå sig??? Hur mysigt är det att vara svintrött på grund av ljusbrist klockan 21 och det enda man längtar efter är när det är ok att gå till sängs - trots en lång powernap efter jobb. Hur mysigt är det när klockan ringer i sotsvart mörker o man biter ihop så käkarna smäller för att man "vill" gå en "härlig" morgonpromenad med mörkrädd hund?



Om man ännu inte har möjligheten att söka ljuset naturligt genom att förflytta sig mot ljusare tider och platser så kanske en seriös ljusterapi skulle vara boten? Hur kommer man då intill det?

Mitt liv levs halvårsvis bevisligen, all kraft jag har bygger jag upp under den ljuvliga ljusa tid kring midsommar.

SNART ÄR DET SOMMAR IGEN!!!