Den här lilla goa blir i morgon 18 år! Då är mitt minsta barn inget barn längre utan vuxen - i många avseenden och i många sätt att se på saken alltså.

Såklart är hon och hennes systrar mina "små" barn för alltid.

Har säkert hört uttrycket förr.(?) Jag vet att det är så men här börjar vi från mitten! Något annat kan man ju inte tycka som dubbelarbetande när svärfar är på 8 veckors vistelse på Gran Canaria, mor och far är på 6 veckors vistelse i Rota (sydliga Spaniens fastland) och mittimellandottern med sambo har tagit reguljärflyget för nästan 3 veckors vistelse i den thailändska övärlden efter några dagar i Bangkok.

Kan man annat än känna lite avund???

Fast självklart unnar jag dem alla detta. Inte känner jag mig speciellt utnött än heller - min tid kommer, jag lovar!!!


Min pensionsförsäkring?

GRATTIS till min Karin som blir 26 år i dag.


Tänk att det känns nästan som i går när jag höll min lilla flicka i famnen för första gången men det är faktiskt 26 år sedan. Det lilla knytet som fick ligga på mitt bröst när jag väl vaknade till efter narkos och kejsarsnitt är ju faktiskt en vuxen kvinna och inte en liten marsipanbebis längre. Det är nog ändå så att hur lång tid det än går och hur gamla barnen än blir så är första mötet med sitt eget barn det möte som alltid är det starkaste hela livet och det som man minns extra mycket på födelsedagen.

I dag har vi firat våran Karin i hennes och Mackes fina nya lägenhet, vi blev bjudna på god hemgjord vegetarisk smörgåstårta och efter det kaffe med en smarrig rabarberpaj och vaniljsås.

Bilden är lånad från http://www.camilleallen.com/

Gamla vänner är guld värda! "Min" Carina från tonårstiden gör ett jättejobb och lägger in mängder med nostalgibilder från då på "Ansiktsboken". Här ett foto taget mitt sista tonår då jag precis hade blivit egen hundägare till min underbara Trasan.

Bara 19 år men utflugen till eget hem sedan ett par år tillbaka och lycklig ägare till en fantastisk valp som jag sedan levde ihop med i drygt 12 år.


Alla våra 3 döttrar fick uppleva Trasan innan hon lämnade oss strax före jul 1993.

Vad man än säger om Facebook så är det hiskligt kul när man hittar gamla vänner. En gammal vän jag fått kontakt med där, Carina, la upp ett par gamla foton som fick det att dra rejält bakom öronen.


En cooling som snart slutar högstadiet. Var hittade man dom låååånga dragkedjorna till jeansen?
(Det är ingen mindre än jag själv någon gång andra halvan av 70-talet.)


Kärleken är evig men föremålen växlar... Här en av många som var såååå söta (Hasse).


Några år senare (1987) åkte ett tjejgäng ner till Österrike för en oförglömlig vecka.
Visst ser vi riktigt proffsiga ut?

I eftermiddags stektes jag nere vid balområdet igen. Eller igen??? Förra året när det var dags för Matildas bal var det banne mig ingen som stektes mer än av glansen från alla studenter - då stod regnet som spön i backen!!! Men det var roligt att se alla fina, söta, glada, goa kompisar som snart tar studenten. Trots årets underbara väder jämfört med förra årets 11 °C och regn var det självklart ingen som kunde mäta sig med min Matilda förra året... Fast en del roliga inslag var det!
 
Matilda hade fixat frillan på allra äldsta och bästa kompisen Sofie





Många goa kompisar!!!

Men inget gick ju som sagt upp mot förra årets BALDROTTNING...

Till alla oss barn som överlevde 50-, 60- och 70-talet:

Först överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. Dom tog Magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing och tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm. För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade! Som spädbarn och barn åkte vi bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och inte ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar, drack direkt ur flaskan och igen dog av detta. Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på på cornflakes och långfil. Inte blev vi överviktiga för det!

Hur kommer detta sig? Jo:

Vi var alltid ute och lekte!!! Vi kunde gå hemifrån på morgonen, leka hela dagen och komma hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var ändå okej! I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi hade glömt bromsarna. Efter att ha åkt in i träd och buskar ett antal gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nintendo eller X-Box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud och ingen CD-spelare. Vi hade inga mobiltelefoner, datorer, Internet eller MSN. Vi hade VÄNNER och dom fann vi utomhus.

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder - inte någon blev stämd eller anmäld för det. Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord, inte fortsatte maskarna att leva i magen! Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll. Fast man sa att det kunde hända så var det inte så många som fick ögonen utpetade av pinnar. Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på dörren och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev INTE uttagna, dom som inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen. Otroligt eller hur?!

Tanken att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm! Denna generationen har faktiskt fostrat de största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta.

Om Du är en av dessa så GRATTIS!!! Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan myndigheter och samhälle reglerade Ditt liv för "Ditt eget bästa". Och när du ändå håller på - berätta för dina barn hur modiga och lyckliga deras föräldrar var!!!

Oj vad man längtar till sommaren när man hittar sådana här bilder i sitt album!!!

För nästan exakt 1 år sedan var jag, Folke och Anna-Clara på kongress i Wien. Förutom en väldigt trevlig kongress - Men´s sexual health - så är ju Wien en otroligt vacker stad. Så här såg det ut...

Kvällsbilder från "huvudgatan".



Kongresscentrat

Kan inte låta bli att facineras lite av utvecklingen. I går kväll fick vi kontakt på MSN med Karin igen, bara det är fantastiskt egentligen. Hon kopplade också upp sig på webcam med mikrofon och där satt dom framför oss livs levande!!! Det är trots allt inte så hemskt länge sedan man bara hade vanlig postgång och knappt det som enda kontaktmöjlighet om man hade anhöriga på andra sidan jordklotet, då kunde man få ett brev eller vykort som var skrivet många veckor tidigare. En annan tanke som slog mig var att det inte heller är mer än sedan jag var ung (lite yngre???) som man skojade om att man hade bildtelefon och kunde se vad den man pratade med gjorde, inte trodde vi då att det så snart skulle bli verklighet. Livet är förunderligt.

Nu när det trista höstmörkret mer och mer kryper in under skinnet är det läge att minnas ljusa sommardagar från då. Här en bild från en sommarkväll 2003 med hopp från Birgit ner i Vättern. Jönköping är fantastiskt vackert från sjösidan...

Fick bara plötsligt en sådan där flygande tanke, i huvudet flög bara den underbara låt som Pete sjöng för Jonas och Renata i kyrkan på deras bröllop. Den är så underbart fin och här kommer texten...

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så                                                                         

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag
 
Kent - "Utan dina andetag" från singeln "Om du var här"  

Fick i dag några nya bilder från studenten av chefens gode vän fotograf Leif Ljung, bl.a. denna härliga familjebild. Vilken fin dag vi hade - eller hur Matilda?!?!?!?!

Peter, Matilda, Nils, Olivia, Mormor, Jag, Karin och Nils pappa Per-Åke...