Leyaridgeback

Det känns som att sommaren har ändat. I veckan började skolorna och nu är vagnen vinterrustad. I helgen har jag och Peter varit hos Bengan och packat ihop för säsongen. Åkte i fredags lunch och kom hem lördag eftermiddag/kväll. Fösta dygnet utan Leya och som vi längtade efter henne... Peter sa nog 34 gånger "Nu längtar jag efter min vovve". Hon har ju haft det skitbra med lillmatte Karin (och till viss del även resten av lillmattarna så klart) som har varit på Huskvarna Hundklubb med henne för att lära nya instruktörer hur man ska lära!?!?!?

Peter och jag har i vilket fall haft mycket jobb men också en hel del nöje. En riktig festkväll med grannarna orkade vi med, spelade först kubb (som tyvärr herrlaget vann 2 gånger) och dansade sedan svetten ur oss på Ferdinand - som ni ser inte vårt lands fräschaste restaurang. Vi tog en flottig pizza där tidare på kvällen. Titta bara hur golvet under matborden ser ut. I vilket fall som helst är ägaren en riktigt trevlig herre och kvällen var riktigt rolig.

Lördagen fixade vi resten av vinterrustningen, nu ser vi bara fram mot nästa sommar...
det är ju bara cirka 40 veckor kvar till nästa säsong - tänk va fort det ska gå...

  
  
                   
                   

Sedan jag började jobba för cirka 2 ½ vecka sedan har jag med minst hundratalet människor kommit in på Årets Semester. Av alla dessa är det bara ett fåtal som, liksom jag själv, är nöjda. Den stora majoriteten har gnällt, visat missnöje, beklagat sig, knorrat och gnisslat över denna urusla ledighet. Snacka om i-landsproblem. Vi lever i Sverige, väldigt många arbetsföra har minst 4 veckor sammanhängande semester med full betalning och mer än det!!! Varför kan man inte njuta och göra något bra av denna otroliga förmån??? Okey, man har inte legat på stranden många dagar men man har har kunnat vistats ute i relativt ren luft, kunnat koppla av och bara njuta av att få umgås med sina nära och kära.

Jag blir verkligen såååå trött!!!!!!!

I dag är det en stor dag för minsta dottern. Hon börjar gymnasiet och visst är det ett stort steg i livet. Bara 3 år kvar av ganska bekymmersfritt liv. Lite pirrigt är det nog allt men hon inser att det är en rolig del av livet som börjar, har ju två storasystrar som föregångare. Linjen Handel/Turism är nog ett bra val för O. Ska bli spännande att höra hur hon har haft det när jag kommer hem i eftermiddag.

På fredag åker jag och Peter till Bengans för sista gången den här säsongen, det är dags att packa det hela för vinterförvaring.

Två händelser som påminner om att sommaren nu är över... men, men... då är det bara 44 veckor kvar till nästa semester.

Leya är en fantastisk hund att ha med sig vart man än åker. Helgen i Borghamn njöt hon av, gick lös från det vi kom till vi åkte hem - förutom när lillkusinen Love ville gå på promenad med henne och det tillät hon naturligtvis med sitt otroliga lugn hon har. Hon är ju inte 6 månader ännu och redan så förståndig och duktig!!!

För ett antal år sedan när barnen fortfarande var ganska små åkte jag och lillebror Jonas till Borghamns vandrarhem och bodde där ett dygn. Det var en underbar helg med strålande sol, bad och mycket umgänge. Egentligen händer inte så mycket utan man bara trivs och njuter med varandra, grillar lite och badar i hamnens klarblå vatten. Det blev sedan lite av en tradition som har legat nere nu under några år. I fredags var det dock dags igen. Jag, Peter, Olivia, Leya, Jonas, Erik, Elin och Love bokade in oss för ett par nätter. Även tonåringarna såg fram emot detta och vi fick en riktigt mysig tillvaro igen. Peter, jag och Leya fick ett dubbelrum. Jonas och resten av ungdomarna/barnen hamnade i ett stort 8-bäddarsrum som dom fick disponera själva.

Så här trevligt hade vi det:

Efter skogspromenad med Leya, Karin och Matilda i kanatarellskogen i eftermiddags (det blev en del goda gulingar) var det pannkaksdags för Matilda och hennes Nils. Så här glad blev Nille när han fick avnjuta Tildas gourmetkunskaper, det är han som står för konstverket...

Som vanligt en riktigt bra dag på jobbet i går och efter det la jag mig en liten stund på soffan. Då ringer mobilen, jag visste ju att det gällde att svara snabbt eftersom jag anmält mig till en tävling på Mix Megapol!!! Har ju tyvärr en ovana att alltid nyfiket kolla displayen vem som ringer och missade därmed signal 1 men svarar på signal 2 och har så lätt vunnit 1000:- vilket var skitkul så klart. (Om man är pessimist kan man se det som att jag förlorade 9000:-.)

Senare på kvällen ringer vanliga telefonen, jag svarar och i andra änden är Åsa! Åsa är en gammal skolkamrat och bästa kompis från högstadietiden. Fick brev från någon festarrangör för någon vecka sedan, man kunde gå in och lägga upp sig på en klasslista, vilket jag gjorde och så även Åsa hade gjort. Jisses vad kul det var att prata en stund (stunden var 1 tim 9 min och 27 sek). Vi kanske går på kommande klassåterträff i november om tillräckligt många är intresserade men framför allt bestämde vi att ta oss i kragarna och verkligen träffas snart. Vi hade hemskt mycket kul under tonårstiden (varav en hel del är preskiberat för länge sedan tack och lov).

Det var i alla fall två riktigt roliga händelser på en helt vanlig onsdag......

I kväll gick vi bredvid Munksjöbron, man kan springa av sig ganska bra över "Lundeholmen" och utsikten är riktigt fin.



Stollaryck, lite tuggtugg och sedan är man ganska trött...

Efter bröllopet i lördags var det dags för mig att åka till årets kräftskiva hos Magnus och Carina. Jag kom dit lite sent men kände mig lika välkommen då. Kom precis lagom till kräftslurpandet och snapsandet, jag var ju själv mätt efter den goda maten på bröllopet och på Smedsbovägen hade dom fått goda pajer m.m.

Tyvärr lyckades jag inte få fram kameran förrän festen hade pågått en stund men jag får väl ändå lägga ut lite halvcensurerade bilder...




Tidsangivelserna på korten stämmer på minuten så jag var precis så trött som jag befarade enligt tidigare inlägg - men som jag sa då:
Det var det värt!!! Tack för en skitkul kväll.

I lördags, 11/8, vigdes Kristoffer Solheim och Linda Elfgren i Vireda kyrka. Bröllopsfesten hölls på Dunarp i Bunn där Kristoffer är uppvuxen, en mycket vackert belägen gård som är en familjegård sedan 1800-talet. Nästan 50 gäster deltog vid vigsel och fest. Dagen startade inte lovande vädermässigt då det regnade och mullrade oroväckande men vid middagstid bröt solen igenom och det blev väldigt vackert och varmt. Bruden var strålande vacker och brudgummen stilig som få. En gammal fin veteran-Chevrolet körde paret till och från kyrkan. Tärna var brudens syster Sofia och bestman brudgummens bror Jon.

Vid bröllopsfesten var jag med som alltiallohjälp men fick till min glädjande förvåning också medverka vid festmiddagen - väldigt trevligt och det tackar jag för. Jag känner ju själv många av gästerna på båda sidor, jobbar ju hos brudgummens pappa Folke sedan 10 år tillbaka och brudens släkt har jag känt sedan 7-årsåldern.

Nu önskar jag familjen Solheim (Kristoffer, Linda och deras underbara son Leo) lycka till i framtiden.



Brudparet, deras bil och dess chaufför


Strålande brud och stilig brudgum i ensamposering


Fotograf Leif Ljung "in action"

Nu, för 10 minuter sedan, kom vi hem. Det har varit en mycket händelserik dag och jag är pigg som en mört. Troligen är jag inte lika alert när jag vaknar till liv om några timmar ... men, men den stunden den sorgen. Det är det värt!!!

I morgon (eller det är väl egentligen idag) kommer det lite bilder från dygnet, både bröllops- och kräftskivekort.

I morgon lördag är det kräftskiva hos Grevnertz då. Tyvärr för första gången på många år har vi inte eget fångade och kokta kräftor att avnjuta. Så här såg dom små rackarna ut innan dom blev röda förra året i alla fall.


Glöm inte att döda kräftorna i särskilt kokvatten innan ni lägger ner dom i det smaksatta och slutliga koket. Det är nämligen så att när kräftan hamnar i det heta vattnet släpper dom sin urin av ren stress - o det vill vi ju absolut inte suga i oss. Hur man sedan smaksätter kokvattnet finns det säkert mängder med åsikter om men vi har socker, grovt salt, porter eller öl och rikligt med dillkronor för bästa smak. SLUUUUURP!!!!

Nästan som film. Fast nu är det 2 bröllop och 1 begravning.

I går deltog jag vid högtiden för Bibbis sista vila. I 30 år har Bibbi och Tage varit våra grannar på Bengts Camping. Söndagen 22/7 avled Bibbi hastigt i sin husvagn bara 69 år gammal. Det kommer att kännas väldigt tomt efter henne, barnen har ju vuxit upp med henne sommartid. I går, onsdag 8/8, var begravningen och jag och mamma var där. Det var jordfästning, vilket jag inte ber om själv i mitt "Vita kuvert". Det är ju inte så ofta man är med om det, i vilket fall inte jag. Allt gick bra. Tage är en mycket starkare människa än vad vi har trott - kanske man blir det i sådana här ögonblick med hjälp av stigande ålders ökande livserfarenheter? Han har i alla fall tillsammans med barn och barnbarn bestämt sig för att behålla sin plats i "Paradiset", vilket vi alla tycker är ett mycket klokt val. Naturligtvis kommer vi alltid att minnas Bibbi som en del i detta Paradis.

På lördag är det då dags för nästa bröllop. De två som ska bli ett är Kristoffer Solheim och Linda Elfgren. Ett stadigt par som jag har många "connections" med. Kristoffer är son till min chef och Linda är systerdotter till en av våra goda vänner och Peters före detta båtkompanjon. Jag ska inte vara där som gäst utan som "alltialloservitrishållakollpåmatenplockadisksetillattdetfinnskaffeochattallagästerharvadsomönskas". Ska bli skitkul tycker jag, jag tror att jag känner väldigt många av gästerna. Dessutom tycker jag ju om att hugga i ibland.

Efter denna tillställning ska jag själv åka på årets kräftskiva hos Magnus och Carina. Peter är redan där men har jag tur så har maten väntat till jag anländer. Ser fram emot hela lördagen!!!

Vill ju bara blygsamt tala om att det till stor del är min förtjänst att bröllopet överhuvud taget blev av.

För om inte Jonas i tonåren hade knystat om att han kanske vill bli doktor - då hade jag inte genast släpat med honom till en blodig, adrenalinkickande jobbnatt på Akuten - och hade jag inte gjort det hade han ju inte fått ett ändå större intresse för läkaryrket - och hade han inte fått det hade han ju aldrig sökt och kommit till medicinstudier - och hade han inte sökt hade han ju aldrig träffat Renata... Eller hur???

I lördags, 4 augusti, blev de tu ett!!! Jonas Persson och Renata Kalman är nu herr och fru Kalman. Jonas kan jag presentera på många olika sätt - Peters systerson, barnens kusin, Olivias gudfar, en mycket god vän, min födelsedagspartner m.m m.m. Hur ska jag då presentera Renata? Hon är ju naturligtvis en mycket god vän, numera kan vi förhoppningsvis kalla henne Olivias gudmor men framför allt är hon Jonas underbara livspartner. Dom är så fina människor var för sig och att dubbla det säger väl allt!

Brudparet var såååå fina, bruden var ljuvligt vacker och brudgummen otroligt stilig. Vigselakten som skedde i Kristine kyrka i Jönköping var mycket fin med Torgny "Tojje" Wirén som vigselförättare. (Naturligtvis gjorde jag slut på minst ett halvt paket pappersnäsdukar!) Efter risgrynskastande och gratulationer på kyrkbacken gled de äkta tu iväg i sin fina BMW.

Brudparet och gästerna möttes sedan upp på Restaurang Guvernören för middag och festkväll. En strålande eftermiddag/kväll med god trerättes meny, goda viner, duktiga och roliga talare, bröllopstårta, levande musik och dans till sena natten.

Jag tror inte det finns någon i det nästan 90 personer stora sällskapet som säger något annat än att detta var en oförglömlig dag och jag vet att brudparet är väldigt nöjda med sin stora dag. Nu önskar jag dom naturligtvis ett långt och lyckligt liv tillsammans.


01. 02. 03.
04. 05. 06.
07. 08. 09.
10. 11. 12.
13. 14. 15.
16. 17. 18.
19. 20. 21.
22. 23. 24.
25. 26. 27.

01. Brudgummens (och självklart nu även brudens) närmaste.
02. Jonas Persson och Renata Kalman glider uppför altargången.
03. Brudparet säger JA till varandra. I förgrund brudgummens mor och far.  
04. Gratulationer av brudgummens mamma Pia.
05. Brudparet tillsammans med brudens far och mor, Lazlo och Andrea Kalman.
06. Uppvaktande med del av brudgummens släkt. Även tärna Sara.
07. Vigselförättare Torgny "Tojje" Wirén i samspråk med parets kollega Jeremy.
08. Brudgummens kusiner - systrarna Falk.
09. Paret ska åka iväg en stund...
10. ... i Morgongåvan?
11. Upp på stolarna för offentligt kyssande på gästernas uppmaning.
12. Kvällens första talare - brudgummens mamma Pia (här gick det en näsduk igen!).
13. Lillebror Simon håller sitt tal som också gick till hjärtat.
14. Brudgummens pappa Mats drar igång gästerna.
15. Syssling Fredrik avslöjar en del med hjälp av "Mina vänner"-bok.
16. Det äkta paret Jeremy och Maria höll sitt tal med hjälp av Troll och flöjt....
17. "Gammel"-kusin Lena ännu en av många duktiga talare.
18. Familjens goda vän Janne levererade en och annan svidande sanning.
19. Jonas kollega och handledare Markus framförde"Kalmansk" prosa.
20. En av många lyckönskningsskålar frambringad av goda vännen "skönsjungande" Peter.
21. Brudvalsen inleds...
22. Skära...
23. ...skeda upp...
24. ... och dela ljuvt i vått och torrt. Bröllopstårta!!!
25. Fullt ös på dansgolvet till levande musik.
26. Brudgum och hans mamma i en flygande vals?
27. Till slut tog ju även detta roliga slut tyvärr (eller kanske tack och lov???).

Tack alla trevliga människor som gjorde denna dag så oförglömlig för Jonas och Renata samt för alla oss andra!!!

Nu är vi hemma igen och semestern är slut. Om man summerar semesterveckorna får man väl ändå säga att det alltid är skönt med avkoppling - MEN vad ska man säga om vädret??? Vi har verkligen fått vår del av regnet, läste någonstans att det blev regnrekord i Halmstad med 252 mm!!! Var var vi då??? Jo, i Halmstad så klart. Vi har trots allt haft några soldagar och kunnat vara ute väldigt mycket. Vi har nog aldrig rört så mycket på oss rent fysiskt som i år - en av fördelarna med att ha blivit hundägare. Vi kan också konsten att verkligen koppla av, har inte några stora behov av att det behöver hända en massa hela tiden utan är väldigt nöjda med att bara umgås och njuta av tillvaron.

Leya artar sig så klart och hon är lika nöjd med semesterlivet som vi andra. Håller sig hela tiden till sin flock och det är inga problem med att ha henne lös varken på promenader eller när vi är vid vår husvagnsplats.

Se så det har regnat!!!


Sista semesterdagarna för i år på Västkusten...



Olivias "sommarkompis" Nattis fyllde 16 år och vi uppvaktade med tårta på morgonen